Sućuraj
Sućuraj (San Giorgio) är en kommun och ort på ön Hvar i Kroatien. Kommunen ligger på öns östligaste sida, närmast fastlandet, och har 463 invånare (2011).
Sućuraj omnämns för första gången i skriftlig form i Hvarstatuten från år 1331. I texten omnämns sankt Göran-kyrkan (ecclesiam santi Georgii) efter vilken orten är uppkallad. Samhället Bogomolje som hör till kommunen Sućuraj omnämns i en text från år 1489. Ortens historia är dock äldre än så.
Arkeologiska fyndigheter bestående av keramiska delar visar att området där Sućuraj ligger var befolkat redan på yngre stenåldern (6000-talet f. Kr.) På järnåldern beboddes området av illyrer som livnärde sig på boskapsskötsel och jordbruk. Enligt en obekräftad legend ska den illyriska drottningen Teuta under en del av sin regeringstid ha residerat i Sućuraj. Föga är känt om de forna illyriska bosättarna men ön Hvars östligaste del som ligger närmast fastlandet tros vid tiden ha spelat en viktig strategisk roll. En grekisk-illyrisk hjälm från 400-talet f.Kr. har hittats i kanalen mellan Sućuraj och fastlandet.
På 200-100-talet f. Kr. anlade de antika grekerna kolonier på Hvar och Vis och hellenistisk keramik har påträffats på flera platser i Sućurajs kommun. På 200-talet f.Kr. blev den romerska närvaron vid östra adriatiska kusten allt starkare. Genom de illyriska krigen intog romarna gradvis vad som idag är det kroatiska kustlandet. Antik keramik med romersk mosaik har bland annat påträffats vid klostret i Sućuraj.
Under folkvandringstiden på 600–700-talet bosatte sig slaver (kroater) på ön Hvar som därefter gradvis antog en slavisk prägel. Sućuraj kom att ingå i Paganien, furstendömet Kroatien, kungariket Kroatien och kungariket Ungern innan bosättningen liksom ön Hvar år 1420 föll under venetianskt styre. Sankt Görans kyrka, efter vilken orten är uppkallad, uppfördes troligtvis på 1200-talet och ersattes år 1897 av en ny kyrka.
Osmanernas avancemang och framfart i sydöstra Europa på 1500-talet ledde till att människor från fastlandet tog sin tillflykt till bland annat ön Hvar och Sućuraj. Under samma århundrade och i synnerhet under det Cypriotiska kriget (1570–1573) mellan Osmanska riket och Venedig brändes Sućuraj ned till grunden flera gånger. För att försvara bosättningen och den strategiskt viktiga hamnen lät Venedig år 1613 uppföra en fästning (Fortica) i Sućuraj. I början av 1700-talet ingicks ett fredsavtal mellan parterna vilket ledde till att det osmanska hotet försvann. Men det skulle komma att ta lång tid för Sućuraj att återhämta sig.
Sučuraj sett från [[Pelješac. I bakgrunden syns fastlandet Efter republiken Venedigs upplösning år 1797 övertog fransmännen administrationen av Sućuraj. Den kortvariga franska administrationen präglades av ekonomisk återhämtning. År 1811 grundande den franska administrationen Sućurajs kommun. År 1815 övertog österrikarna administrationen av Sućuraj som därefter ingick i den österrikiska (sedermera österrikisk-ungerska) provinsen kungariket Dalmatien. Den österrikiska administrationen skulle vara till år 1918 då Österrike-Ungern upplöstes. Under den österrikiska perioden styrdes kommunen av företrädare från Autonomisternas parti men i valet år 1874 övertog Folkpartiet makten i kommunfullmäktige.
1800-talets andra hälft präglades av ekonomisk tillväxt med expansion av vintillverkning och fiskenäringen. Vägar byggdes och en vågbrytare anlades. År 1889 öppnade Sućurajs grundskola. Denna "guldålder" i Sučurajs historia blev dock kortvarig. Sedan de lokala vinodlingarna drabbats av vinlus infördes den så kallade "vinklausulen" som innebar att import av italienska viner till Österrike föredrogs på bekostnad av lokalproducerade dalmatiska vinsorter. Avsaknaden av arbetstillfällen ledde till att Sućuraj blev en utflyttningsort. Många åkte till Nya Zeeland där de anställdes för att plocka harts från kauriträd. Utflyttningen fortsatte under mellankrigstiden varpå det finns emigranter från Sućuraj i Nya Zeeland, Australien och USA.
Sućuraj omnämns för första gången i skriftlig form i Hvarstatuten från år 1331. I texten omnämns sankt Göran-kyrkan (ecclesiam santi Georgii) efter vilken orten är uppkallad. Samhället Bogomolje som hör till kommunen Sućuraj omnämns i en text från år 1489. Ortens historia är dock äldre än så.
Arkeologiska fyndigheter bestående av keramiska delar visar att området där Sućuraj ligger var befolkat redan på yngre stenåldern (6000-talet f. Kr.) På järnåldern beboddes området av illyrer som livnärde sig på boskapsskötsel och jordbruk. Enligt en obekräftad legend ska den illyriska drottningen Teuta under en del av sin regeringstid ha residerat i Sućuraj. Föga är känt om de forna illyriska bosättarna men ön Hvars östligaste del som ligger närmast fastlandet tros vid tiden ha spelat en viktig strategisk roll. En grekisk-illyrisk hjälm från 400-talet f.Kr. har hittats i kanalen mellan Sućuraj och fastlandet.
På 200-100-talet f. Kr. anlade de antika grekerna kolonier på Hvar och Vis och hellenistisk keramik har påträffats på flera platser i Sućurajs kommun. På 200-talet f.Kr. blev den romerska närvaron vid östra adriatiska kusten allt starkare. Genom de illyriska krigen intog romarna gradvis vad som idag är det kroatiska kustlandet. Antik keramik med romersk mosaik har bland annat påträffats vid klostret i Sućuraj.
Under folkvandringstiden på 600–700-talet bosatte sig slaver (kroater) på ön Hvar som därefter gradvis antog en slavisk prägel. Sućuraj kom att ingå i Paganien, furstendömet Kroatien, kungariket Kroatien och kungariket Ungern innan bosättningen liksom ön Hvar år 1420 föll under venetianskt styre. Sankt Görans kyrka, efter vilken orten är uppkallad, uppfördes troligtvis på 1200-talet och ersattes år 1897 av en ny kyrka.
Osmanernas avancemang och framfart i sydöstra Europa på 1500-talet ledde till att människor från fastlandet tog sin tillflykt till bland annat ön Hvar och Sućuraj. Under samma århundrade och i synnerhet under det Cypriotiska kriget (1570–1573) mellan Osmanska riket och Venedig brändes Sućuraj ned till grunden flera gånger. För att försvara bosättningen och den strategiskt viktiga hamnen lät Venedig år 1613 uppföra en fästning (Fortica) i Sućuraj. I början av 1700-talet ingicks ett fredsavtal mellan parterna vilket ledde till att det osmanska hotet försvann. Men det skulle komma att ta lång tid för Sućuraj att återhämta sig.
Sučuraj sett från [[Pelješac. I bakgrunden syns fastlandet Efter republiken Venedigs upplösning år 1797 övertog fransmännen administrationen av Sućuraj. Den kortvariga franska administrationen präglades av ekonomisk återhämtning. År 1811 grundande den franska administrationen Sućurajs kommun. År 1815 övertog österrikarna administrationen av Sućuraj som därefter ingick i den österrikiska (sedermera österrikisk-ungerska) provinsen kungariket Dalmatien. Den österrikiska administrationen skulle vara till år 1918 då Österrike-Ungern upplöstes. Under den österrikiska perioden styrdes kommunen av företrädare från Autonomisternas parti men i valet år 1874 övertog Folkpartiet makten i kommunfullmäktige.
1800-talets andra hälft präglades av ekonomisk tillväxt med expansion av vintillverkning och fiskenäringen. Vägar byggdes och en vågbrytare anlades. År 1889 öppnade Sućurajs grundskola. Denna "guldålder" i Sučurajs historia blev dock kortvarig. Sedan de lokala vinodlingarna drabbats av vinlus infördes den så kallade "vinklausulen" som innebar att import av italienska viner till Österrike föredrogs på bekostnad av lokalproducerade dalmatiska vinsorter. Avsaknaden av arbetstillfällen ledde till att Sućuraj blev en utflyttningsort. Många åkte till Nya Zeeland där de anställdes för att plocka harts från kauriträd. Utflyttningen fortsatte under mellankrigstiden varpå det finns emigranter från Sućuraj i Nya Zeeland, Australien och USA.
